2015-03-11

Ett år sedan mordet på Nils Horner

731 journalister har dödats de senaste tio åren. Enligt Reportrar utan gränser har förutsättningarna att fritt och öppet rapportera och debattera blivit snävare runt om i världen. Även i Sverige, enligt Pressfrihetsindex 2015.

Det här är inte i första hand ett problem för en yrkeskår – det här är ett allvarligt hot mot alla som vill leva i ett demokratiskt samhälle. Det går inte att nog understryka hur viktigt det är att våra beslutsfattande politiker, och vår rättsapparat, tar detta på fullaste allvar. Något vår VD på TV4, Casten Almqvist, tillsammans med andra mediechefer i föreningen Utgivarna, personligen framfört till säkerhetspolis och beslutsfattare vid ett flertal tillfällen.

I går morse var Cilla Benkö, vd för Sveriges radio, gäst i Nyhetsmorgon.  Hon är nyligen hemkommen från Afghanistan, där hennes vän och kollega Nils Horner mördades, för ett år sedan.

Det här var första gången någon från Sveriges radio var tillbaka i Kabul sedan mordet. Cilla Benkö var inbjuden av svenska ambassaden, tillsammans med politiker och diplomater för att diskutera tryck och yttrandefrihet, men också journalisters säkerhet i Afghanistan.

Benkö förklarade att det blev en bra diskussion där man pratade om vikten av opartiska journalister. Men också hur viktigt det är för demokratin, att journalister kan arbeta utan att bli kidnappade, hotade eller som i Nils fall, dödade.

På plats i Nyhetsmorgons studio var också Rolf Porseryd, vår korrespondent på TV4. Rolf skulle ha mött Nils Horner i Kabul, men fick förhinder på grund av en olycka i skidspåret. Rolf Porseryd, som redan förlorat en vän när TV4-fotografen Ulf Strömberg mördades i Afghanistan 2001, fick istället rapportera om attentatet mot ännu en nära kollega.

Rolf använder orden ”lite vingklippt”, för att beskriva hur morden påverkat honom. Händelserna har lett till att han ständigt är orolig för sina medarbetare under resor. Men trots att även Rolf vittnar om att uppdraget som korrespondent blivit farligare och omvärlden mer oberäknelig, påtalar  han vikten av att fullfölja uppdragen. Rolf menar att de stora etermediaredaktionerna efter mordet på Ulf Strömberg gemensamt blev mer återhållsamma.

”Och det är inte enbart av godo för journalistiken, skulle jag vilja säga”.

Han upplever att vi hållit igen och att det finns tillfällen då vi avstått att resa då vi faktiskt borde ha gett oss iväg. ”Det har hänt mig, och kollegor på de andra bolagen.”

Det finns flera krav på ansvar som krockar här, medarbetarnas säkerhet och uppdraget att rapportera. Men självklart påverkar det oss alla när någon kidnappas eller mördas i tjänst. Rädsla och självcensur är hotens och våldets lömska tentakler, och de nästlar sig lätt in där de kan. 

Dessa måste ständigt och kraftfullt tvingas till reträtt.

Och det handlar inte bara om bevakning av konfliktzoner runt om i världen. Hoten mot yttrandefriheten finns på vår egen bakgård. Inte minst kan det drabba den lokala journalisten som kanske möter den som hotar i kassakön eller i entrén på dagis. Charlotta Friborg, ny publisher på UNT och tidigare chefredaktör på Östgöta Correspondenten, är en av dem som ofta och av egen erfarenhet talar kring hoten mot lokala redaktioner.

När jag började på TV4 som programdirektör för drygt tre år sedan, var det bara att trava in från gatan i personalmatsalen och äta lunch med våra tv-profiler och medarbetare. Idag finns en vägg med svängdörrar och kortspärr. Skalskyddet har skärpts på de flesta svenska redaktioner. Många medarbetare uppmanas att inte googla sitt namn, det finns andra som bevakar vad som skrivs. Du slutar att reagera över ordvalen i vissa mejl i inkorgen. En kollega visar sin nya app, den är kopplad till övervakningskameran utanför hens hem.

Så normaliseras ett nytt arbetsklimat.

Och här uppträder ytterligare ett problem. Samtidigt som det finns risk för självcensur, finns det risk för avtrubbning. En del journalister reagerar med återhållsamhet, andra med ökad riskbenägenhet. Polisen brukar uppmana landets redaktioner att bli bättre på att polisanmäla. Ja, det kan vi nog bli. Men polisen måste bli bättre på att ta anmälningar på allvar, och framförallt sköta utredningarna kring dem med ett större mått av energi. Och våra politiker måste lära sig mer om hur mediesituationen ser ut.

Det senaste året tycker jag att vi sett ett ökat intresse från rättsväsende och lagstiftare för yttrandefrihetens frågor. Låt oss hoppas att det leder till handling, och ett bättre skydd för vårt öppna samhälle.

 

/Viveka Hansson, programdirektör nyheter och samhälle TV4

Senast uppdaterad: 2015-03-11

Viveka Hansson

Programdirektör nyheter och samhälle

TV4-historia: Började på TV4 som programdirektör 2011.

Innan dess: Pluggade i Uppsala. Lärde mig reporterjobbet på Norrtelje Tidning. Kom till Expressen 1995. Jobbade där i 16 år som nyhetsreporter, nyhetschef, redaktionschef och editionschef.

Viktigaste mediefrågan: Att värna och ta ansvar för yttrandefriheten.

För att prenumerera på ett RSS-flöde när du använder Chrome som webbläsare behöver du ett plugin-program. Ladda ned det via Chromes hemsida eller använd en annan webbläsare.