2015-01-11

Tal på Sergels torg

Tusentals människor gav sig idag ut i snöyran och samlades på Sergels torg för att hedra Charlie Hebdo, och de som dött. I Paris manifesterade omkring en miljon människor. TV4 har livesänt manifestationerna under hela dagen, och vi kommer succesivt att lägga ut klipp för er som vill se och lyssna i efterhand. Mina ord finns här i textform.

Tack för att ni är här. Ni hade kunnat ägna er åt andra saker en ledig söndag. Istället kom ni hit för att visa ert stöd för demokratin. Det är stort. Det är tack vare er, och alla andra som tror på ett öppet samhälle som gör det fria ordet möjligt.

Då en del av er här är fransmän, vill jag sätta ord på vårt djupa deltagande för er och Frankrike idag. Med stor respekt, vi delar er sorg.

Mon français est rudimentaire, et je ne veux pas tourmenter votre belle langue plus longtemps que nécéssaire. Mais puisqu'il y a aussi parmi nous des Français, réunis ici aujourd'hui, je tiens pourtant à vous dire à quel point nous partageons votre deuil, le vôtre et celui de la France, et vous présenter, respectueusement, nos profondes condoléances.

Vi har alla i flera dygn följt utvecklingen i Paris, från den barbariska attacken mot Charlie Hebdo till dödandet av gärningsmännen. I Frankrike, och på många håll i Europa, manifesterar människor idag för yttrandefriheten, och mot polariseringen och våldet.

Men nu ska jag backa lite i tiden, till 2001.

Klockan var ungefär tre, den här morgonen i Afghanistan. Männen, eller pojkarna, som klev in i det lilla gästhuset var maskerade och rösterna var pipiga. TV4:s fotograf Ulf Strömberg vaknade, de sköt direkt när han öppnade dörren. Hans vän och kollega Rolf Porseryd försökte stoppa blödningen från såret strax över hjärtat, men Ulf Strömberg dog där, i staden där de befann sig för att rapporterna om att talibanerna just höll på att falla.

Det här var samma år som den svensk-eritrianske journalisten Dawit Isaak fängslades i Eritrea. Så vitt vi vet sitter han fortfarande fängslad där.

I gästrummet den här natten då Ulf Strömberg mördades, sov frilansfotografen Martin Adler. Han jobbade för flera stora redaktioner, bland andra Aftonbladet och TV4. Fem år senare, den 23 juni 2006, sköts Martin ihjäl under en demonstration i Somalias huvudstad Mogadishu.

Nu i våras skulle Rolf Porseryd ha mött upp med en annan vän och kollega i Afghanistan, Nils Horner från sr. Men slumpen griper in nyckfullt, och Rolf blev påkörd av en kvinna i Vasaloppet och skadade sitt ben. Han fick ställa in resan. Den 11 mars sköts Nils Horner ihjäl på en gata i Kabul.

Rolf Porseryd berättade efteråt att han blivit försiktigare, att han alltid oroar sig för sin medföljande fotograf, över att behöva komma hem ensam en gång till. Men samtidigt, påpekade han, dör människor världen över varje dag och vi måste fortsätta att bevaka den här världen.

Jag känner stor respekt för alla som genom sina ord och bilder riskerar livet runt om i världen för att berätta. Men också för kollegor på redaktioner som varje dag går till jobbet och utför ett viktigt uppdrag i vardagen.

Hoten mot journalister ökar. Och de tar sig olika fula uttryck. Många får personligt riktade hot, det kan handla om att de granskat eller rapporterat om något som den granskade inte gillar. De kan också vara så att någon bara stör sig på en detalj, ett utseende, en dialekt eller egentligen vad som helst.

Det är klart att det här väcker rädsla. Men det hör också till jobbet att lära sig hantera risker och oro.

Många redaktioner i Sverige och Europa har efter attacken visat starkt stöd för Charlie Hebdo. Som publicist delar du sällan alla de uppfattningar och åsikter som förekommer i din tidning, radio eller tv-kanal. Men du slåss för deras rätt att uttryckas.

Om alla medier tillsammans manifestar sin solidaritet för det öppna samhället, mot vem ska fanatikerna då rikta sin vrede?

För det handlar ju om fanatiker, de är ganska få, till skillnad från alla oss andra. Vi som är ateister, kristna, muslimer, katoliker, buddister eller med vilket uppfattning om livet som helst, förutom den att våld är berättigat. Det kan det aldrig vara.

Vi är fler. Låt oss fortsätta bekämpa polariseringen och hatet.

Och tack igen för att ni kom hit.

Je suis Charlie.

 

Viveka Hansson, programdirektör nyheter och samhälle

Senast uppdaterad: 2015-01-11

Viveka Hansson

Programdirektör nyheter och samhälle

TV4-historia: Började på TV4 som programdirektör 2011.

Innan dess: Pluggade i Uppsala. Lärde mig reporterjobbet på Norrtelje Tidning. Kom till Expressen 1995. Jobbade där i 16 år som nyhetsreporter, nyhetschef, redaktionschef och editionschef.

Viktigaste mediefrågan: Att värna och ta ansvar för yttrandefriheten.

För att prenumerera på ett RSS-flöde när du använder Chrome som webbläsare behöver du ett plugin-program. Ladda ned det via Chromes hemsida eller använd en annan webbläsare.